feministicbookcircle.blogg.se

Vi har läst Christine de Pizans (1364-1431) roman Kvinnostaden från 1405. de Pizan levde i Frankrike och efter hennes makes död så bestämde hon sig för att försörja familjen genom sitt skrivande. Hennes mest kända verk är Kvinnostaden, där hon tacklar dåtidens kvinnofientlighet. För en modern läsare delar inte Kvinnostaden dagens feministiska teori, men sedd i sin kontext så förstår man hur revolutionär boken faktiskt var när den släpptes.

Romanen är indelad i tre delar som beskriver uppbyggnaden av staden för kvinnorna. I romanen får vi möta Christine själv samt de tre höga fruarna Förnuft, Rättvisa och Rättrådighet. Dessa damer uppenbarar sig för henne när hon tvivlar på att kvinnan verkligen är mannens jämlike. I del ett så förklaras hur de allegoriska murarna läggs runt staden. Del två, hur staden byggs och befolkas av kyska, dygdiga och höga damer. I den avslutande delen, del tre, så befolkas staden av de ädlaste damerna, det vill säga de kristna helgonen.

Romanen bygger på korta kapitel på ett par sidor, där de Pizan försvarar kvinnorna mot hatet från männen. Dessa kapitel bygger oftast på historiska, mytologiska men även samtida kvinnor från de Pizans tid. de Pizan lägger grunden för hur boken har kommit till när hon i inledningen frågar sig om kvinnor är av “god natur”. Författaren  låter Fru Förnuft svara: “Ett annat mycket viktigare och djupare skäl till att vi har kommit ska du nu få höra. Nämligen för att röja undan det missförstånd som du just nu lider av, och för att alla damer och modiga kvinnor i framtiden ska ha en fristad och ett försvar mot alla angrepp som de så länge har varit utsatta för…”.

Efter detta följer trehundra sidor där kyska, kloka och krigslystna kvinnor beskrivs. Ett exempel på detta är historien om de modiga kvinnorna, Amasonerna, som enligt legenden erövrade land efter land och styrde över ett imperium. Men även framställningar av kvinnor som goda då de underkastar sig sina makar finns nedskrivna, historien om markgrevinnan Griselda exempelvis. Den handlar om en fattig kvinna som gifter sig med en greve. Denne greve prövar hennes lojalitet genom att ljuga för henne om att han har dödat deras barn, han kastar ut henne på gatan etc., för att se om hon fortfarande är honom trogen. Vilket hon var.

Gruppens åsikter gick isär angående denna boken, därför valde vi att skriva en kort recension var.

Agnes: Jag har haft svårt att se romanen i sin kontext. För mig ska feminism vara ur ett intersektionellt perspektivet, vilket denna romanen inte är. Det är mestadels kristna och rika kvinnor som försvars och vars historia berättas. Men man får tänka på att utan denna boken hade kanske inte feminismen kommit dit den är idag, de Pizan var ju faktisk en av de första kvinnliga författarna i Frankrike vilket var banbrytande i sig självt.  

Alice: Jag tycker att boken var intressant, om än inte riktigt ur ett feministiskt perspektiv. Boken visade dock tydligt på ett 1400-tals kvinnohat och hur det påverkar hur man ser på kvinnor. Jag hade dock svårt att ta romanen seriöst då man som sagt har en helt annan kontext idag. Det är svårt att föreställa sig hur situationen såg ut på den tiden, och varför man skulle skriva en roman som denna för att stärka kvinnors rättigheter. I min nutida synvinkel ser den ut att göra ungefär tvärtom.

Jag måste ändå säga att jag uppskattade romanens första del. och uppradandet av historier om starka kvinnor i dåtidens samhälle och mytologi. Detta tycker jag är relevant att läsa även idag, för att se hur även kvinnor skapat historia. De senare 200 sidor som handlar om kristen kyskhet skulle jag däremot inte tycka var relevant idag. Jag kan inte riktigt hitta någonting värt att diskutera där, förutom det faktum att man på 1400-talet var tvungen att hålla fram kristendomen som det starkaste argumentet för vad man nu än ville diskutera.

Leila: Jag anser att romanen ”Kvinnostaden” bemöter och smutskastar anklagelserna som författaren, men också huvudpersonen, Christine de Pizan tar upp som exempel på uttalanden från manliga författare och filosofer på ett effektivt sätt. Kvinnor blir, efter att fru förnuft, fru rättrådighet och fru rättvisa har bevisat motsatsen, nästan jämnställda med män om man bortser från den religiösa faktorn och det ännu ej problembelysta patriarkatet där kvinnan många gånger sägs ha plikten att tjäna sin man och sina föräldrar och blir hela tiden påmind om hennes natur och att inte handla mot den. Exempel på utdrag ur boken som speglar den tid då boken skrevs (tidigt 1400-tal) som enligt mig är moraliskt felaktiga i dagens samhälle är:

”…och hon glömde all kvinnliga rädsla”, ”andra märkliga saker åstadkom denna kvinna, desto mera fantastiska eftersom det ligger långt från den kvinnliga naturen att sysselsätta sig med dem” samt ”...hon ombesörjer viktiga ting, men föraktar inte för den skull de kvinnliga sysslorna, utan ägnar sig åt dem”. Att den är feministisk i dagens bemärkelse kan därför vara tvivelaktig, trots att den rentvår kvinnan från att vara av ond natur och att inte vara likvärdig mannen, men av kontexten att döma och den tid då boken skrevs kan den enligt mig lyftas fram som en viktig roman för utvecklingen av feminismen. Därför ska man enligt mig läsa den och efteråt reflektera kring vad som sägs och inte glömma att ifrågasätta det som skrivs.

Max: När man läser Christine de Pizans Kvinnostaden förvånas man av det faktum att hon benämns som den första feministen som under sin tid taklade dåtidens kvinnofientlighet. Man förvånas över att hon kan kallas som feminist när hennes “feminism” är som natt och dag med dagens. de Pizans syn på kvinnor är mycket färgad av hennes religion, kristendom där oskuldsfulla och jungfrur målas som det goda och rätta medans en kvinna som tillfredsställer sig sexuellt anses vara ovärdig och “ond”. Detta är vad som speglas mycket tydligt i hennes roman. Men även om de Pizans “feminism” inte överensstämmer med dagens så måste man läsa romanen utifrån hennes ögon och utifrån den kontext hon befanns sig i, kort sagt måste Kvinnostaden läsas i sin kontext. Romanen är och kommer alltid att vara en symbol för feminismens början samt ett verk som inspirerat framtida feminister efter de Pizan och det är ett faktum man inte kan neka.