Sapfo dikter och fragment - Diktanalys
Efter att ha läst Sapfo Dikter och fragment tolkad från grekiskan av Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson, har vi för första gången kommit i kontakt med Sapfo, vem hon var men framförallt vad hennes dikter handlar om. Vi är alla mycket fascinerade och förförda av dikterna då ingen av oss tidigare har läst några av dem. Vi bestämdes oss för att börja läsa Sapfos dikter och fragment i vår feministiskalitteratur orientering eftersom vi har tänkt att följa en kronologisk ordning, där Sapfo anses vara den första kvinnliga poeten i den västerländska kulturen. Det huvudsakliga temat i hennes dikter är kärlek, inte minst kärlek kvinnor emellan vilket ytterligare ger stoff till vårt val av Sapfo. I denna korta diktanalys har vi valt ut den enda dikt som finns bevarad i fullt format skriven av Sapfo. De resterande finns endast bevarade som fragment.
Odödliga Afrodite, Zeus dotter,
ränkväverska på den rikt utsmyckade
tronen. Jag ber dig, härskarinna, kuva inte
mitt hjärta med sorg
och bekymmer. Men kom till mig om förut
du hörde min klingade röst från fjärran,
lämnade din faders gyllene hus och kom
sen du spänt för vagenen.
Snabbt förde dig vackra sparvars svirrande
vingar över himlen, genom luften, mot
den svarta jorden. Fort kom de fram. Och du,
lyckliga, med ett
leende i ditt odödlig ansikte
frågade vad som hänt mig nu igen och
varför jag ånyo kallade på dig,
vad i mitt galna
hjärta det var jag önskade mest skulle ske,
"Vem skall jag denna gång övertala
att återuppliva sin kärlek? Vem är
orättvis mot dig, Sapfo?
Flyr hon för dig, skall hon snart förfölja.
Och hon skall ge, om hon avböjer gåvor.
Älskar hon inte, gör hon det snart, också
mot sin vilja."
Kom än en gång, befriga mig från mina
bekymmer. Uppfyll det mitt hjärta åtrår.
Och du själv, Afrodite, var nu min
syster i striden.
Sapfo skriver: “Odödliga Afrodite, Zeus dotter, ränkväverska på den rikt utsmyckade tronen. Jag ber dig, härskarinna, kuva inte mitt hjärta med sorg”. Dikten är alltså skriven ur ett jag perspektiv d.v.s. Sapfo själv, vilket är ytters vanligt bland Sapfos övriga fragment. Det leder till att man som läsare förstår att relationen mellan Afrodite och Sapfo är både närgånget och intimt. Den första strofen är relativt klar. Man förstår att Afrodite är en gudinna som Sapfo uppskattar och tillber, därmed ordet “härskarinna” och dessutom att hon “ber” Afrodite om någonting. Den “rikt utsmyckade tronen” kan läsas som att vara olympen där de grekiska gudarna, enligt mytologin, varade och befann sig. Det beskrivs att den är rikt utsmyckad vilket överensstämmer med gudarnas och gudinnornas betydelse under denna tid vilket var stor. I strof två fortsätter Sapfo med att skriva: “och bekymmer. Men kom tll mig om förut du hörde min klingade röst från fjärran, lämnade din faders gyllene hus och kom sen du spänt för vagnen.” “Fadern” är alltså Zeus, överguden i grekisk mytologin och “det gyllene huset” representerar ännu en gång olympen.
I strof tre kan man se en tydlig motsatts Sapfo målar upp mellan paradiset eller himmelen samt jorden. “Det gyllene huset” står för paradiset och “den svarta jorden” står för jorden där människorna lever. Svart indikerar till en mörk och dyster plats och ter sig därför som en motsatts till det “gyllene huset”. Sapfo fortsätter sedan skildra Afrodites resa till henne från himmelen. “Snabbt förde dig vackra sparvars svirrande vingar över himlen, genom luften,...” Den närgångna och intima relationen mellan de två betonas och förstärks när de träffas, “Och du, lyckliga, med ett leende i ditt odödliga ansikte frågade vad som hänt mig nu igen och varför jag ånyo kallade på dig, vad i mitt galna hjärta det var jag önskade mest skulle ske.” samt ytterligare när Sapfo citerar Afrodite i strof fem “Vem skall jag denna gång över tala att återuppliva sin kärlek? Vem är orättvis mot dig, Sapfo?” Afrodite målas här upp för att vara det hon står för d.v.s. kärleken och sexualiteten. Hon har alltså makten över att få en människa bli kär i en annan vilket Sapfo vill att hon ska göra för henne, antagligen få en människa Sapfo redan är kär i bli kär i henne. Denna människa är då en kvinna enligt strof sex och Afrodite besvarar därmed Sapfos önskning: “Flyr hon för dig, skall hon snart förfölja.”
I den sjunde och sista strofen skriver Sapfo: “Kom än en gång, befria mig från mina bekymmer. Uppfyll det mitt hjärta åtrår. Och du själv Afrodite, var nu min syster i striden.” Afrodite är alltså den som uppfyller Sapfo kärleks önskingar och agerar utifrån Sapfo. I den sista strofen avslutar hon med versen “var nu min syster i striden”, där just ordet “striden” inte riktigt överrensstämmer med diktens övriga stämning och ton som framförallt handlar om Afrodites och Sapfos relation samt kärlek. Man ställer sig frågan vilken strid Sapfo syftar på om det är kärleks strid, vilket är högst troligt eller om det är ett mer vidgat begrepp för alla strider som kommas vänta för henne.
